Klättrar på väggarna
I måndags vaknade jag av att Algot var ledsen. Jag gick in i hans rum. Han var tyst och blundade så jag trodde han somnat om. Gick in till mig. Då vart han ledsen och ropade på mig igen. När jag kommer in till honom sitter han upp. Men blundar fortfarande. Han säger aj och pekar på ögonen. Har du ont i ögonen? Frågar jag. Ja. Han har fortfarande stängda ögon. Jag plockar in honom till min säng och upptäcker att han inte får upp ögonen! De var TOTALT igenklistrade. Jag kan inte dra isär ögonen så jag får säga åt min blundade pruttunge att ligga still så kommer jag snart. Mmmm säger han. Jag rusar ner och hämtar varmt vatten och tvättlappar. Ändå får jag inte bort det. Varet som är som klister. Jag får dra bort stora klumpar från hans ögonfransar och badda med vatten. Tillslut släppte det och han kunde se!!! Inte ett pip. Ingenting. Så himla duktig stackars unge. Jag ringde vc direkt och fick ögondroppar utskrivet genom telefonen som vi hämtade samma förmiddag.
Dagen efter hade det försvunnit nästan helt i Algots ögon. Effektiva droppar! Han var så duktig på att ta dropparna. Han bara låg och sa ingenting fast det var väldigt otäckt. De 2 första gångerna! Nu vet han vad som väntar och han gillar det INTE. Så det hela slutar med att jag får hålla fast honom och tvinga på honom dropparna. Jättetråkigt men what to do liksom. 2 sekunder senare är det ju som bortblåst. 2 dagar efter att det är helt bra skall jag ge honom dropparna.
Eftersom det tydligen är sjukt smittsamt så har vi inte vågat ta oss utanför hemmet mer än promenad med hunden. Vi har ju haft några fina soliga dagar nu.
Algot hittade sin skugga och undrade vem fan som hängde efter honom. Han hade lite svårt att gå. Det var väldigt kul iaf.
I onsdags var mamma ledig. Hon hade lite möten. Ist för att åka hem emellan så hängde hon hos oss. Både på fm och efm. Jättekul. Vi hade lite tårtmys. Jag har en mamma som verkligen intresserar sig för barnen. Hon leker och skojar och busar. Algot var så glad att få lite "vovo" tid. Det betyder mormor. Och morfar. Och moster. När hon åkte vidare stod Algot i fönstret och upprepade vovo vovo flera gånger tills han accepterat att hon var borta och började leka. I 5 minuter. Sen knackade det på dörren och Algot sken upp i extrem lycka igen för där stod hans dito och ila. Och bina❤
Vilken dag. Vi klättrar på väggarna här hemma efter att inte fått träffat folk knappt. Eller att inte varit ifrån huset iaf på flera veckor så vi var lika glada allihopa!
Igår morse hade Ruben lite klet i ögat. Dock så har han haft lite så sedan han föddes så jag håller tummarna för att det bara är trånga tårkanaler. Hoppas. Hoppas. Hoppas. Var lite mer till kvällen men inget besvär och imorse hade han inget. Så jag fortsätter hoppas. Inget märkbart på honom dock. Han är lika glad och nöjd som vanligt.
Tigern från farmor är en stor favorit. Hans bästa kompis. Oj vad han pratar med och rycker i denna! ❤
Vi leker vidare i det här vardagsrummet.
Algot är sjukt duktig på att roa sig själv. Det är jag tacksam över eftersom jag med är sjuk. Då har jag kunnat ligga på soffan lite och vilat. Igår var dock rastlösheten ett faktum.
Då får man hitta på något nytt. En toarulle och så var han sysselsatt ett BRA tag😂👍
Jag har verkligen världens bästa ungar. Trots sjukdomar och dålig aktivitet så är de SÅ nöjda. De är NOLL besvär. Såklart att det är jobbigt för en annan trots detta med allt som skall fixas och tas om hand. Men DE ger mig inga besvär. De är i princip alltid glada båda två och skulle det bli lite grinigt så behöver man bara ge lite extra av sig själv i form av lek eller pussar så är det bra sen. Jag är sjukt stolt över mina fina. Duktiga. självständiga killar. Att de är lika nöjda att vara hemma och ha "tråkigt" som att åka till badhuset och bada. Både och är nyttigt. Okej. Ruben är inte ens 3 månader. Men han är sjukt duktig trots det. Eller pga det.
Okej. Jag är klar nu. Slut. 😎
