Vaccination

Igår klockan 10 va det dags för Algots första dos vaccination. Två barnmorskor stack med otäcka nålar i vardera lår. Algot vart ledsen. Det gjorde ju ont. Efter omplåstring och påklädning somnade han i bilstolen innan jag hann knäppa bältet. Slocken i 2.5 h check. När han vaknade var han sitt vanliga glada och jollriga jag.
Vi testade att sova eftermiddag i hans rum för första gången. Det gick lika så bra att somna där som någon annanstans. Men än så länge sover han nätterna i sin säng brevid våran säng. Oftast sover han hela nätter men det händer att han somnar tidigare på kvällen ibland och då vill man ju inte springa till ett annat rum för att ge mat. Man får ju vara lat liksom. Dock sover han aldrig med oss i vår säng. Då skulle nog ingen utav oss sova bra. Dumt att vänja honom vid det nu när han sover som ett litet A-barn om nätterna. 😉
 
Till kvällen smög sig febern på. När den va uppe i 38.5 blev det alvedon, försöka få ner lite mat och sen i säng. Han höll ut till 21. Normalt sett somnar han vid 22 och med full flaska i magen sover han hela natten. Så inatt blev det några matpauser. 
Trots feber är han så glad. Så himla duktig. Världens bästa Algot. Lite gnälligt när man blev trött men så fort man pratar med honom så blir han glad igen. 
 
Låren verkar han inte ha ont i alls. Jag testade att klämma lite men då började han skratta för att det kittlade. 😆

Teo 7 år!

I april 2010 ringde en granne till mig och frågade om jag visste någon som ville/Kunde ta hand om en hund. Han var närmare året och fullt frisk. Ägaren hade dött för ett tag sedan och under tiden hade han flyttat runt hos olika människor och familjer. En vecka hit, en vecka dit. Några dagar här, några dagar där. Ingen ville behålla honom och det dåvarande hemmet måste avliva honom samma dag om ingen annan tar honom. 
 
Jag sa att jag skulle ringa runt och höra. Men när jag la på luren fick jag en känsla. JAG tar honom! Väldigt spontant och hastigt och lustigt. Men jag kunde inte låta dom avliva en stackars frisk ung hund. Inom en timme ringde jag tillbaka och berättade att han kunde få bo och stanna hos mig. Samma dag åkte vi till eskilstuna och hämtade honom och jag döpte honom till Teo. 
Det va en tanig och stressad hund vi möttes av med extrem separationsångest och diverse andra ohälsosamma beteenden att jobba på. 
 
Ett gäng bilder:
Tiden går så himla fort när man ser gamla bilder. Vissa känns som igår. 
Favoritbild på mig och Teo när vi tog oss en tur på Vättern. 😍
Idag är han en gråhårig gammel gubbe som njuter av livet. Han älskar att mysa. Det bästa han vet är mini tennisbollar. Så mycket att jag fått plockat bort dom då han inte vill släppa dom ens när han ska äta. Han är en värre fryslort än mig och framför brasan är bästa stället näst efter under täcket. Skogen är favoriten på promenad och spår är favorit aktiviteten fast vi inte gör det så ofta.
 
Igår fyllde han 7 år. Älskade lilla prutt hund❤

Tradition med Räkor

I lördags va det återigen dags att hålla traditionen vid liv. Det var dags för räkfrossa med trubadur och 3 härliga pinglor på räkbåten i örebro. Efter ett försök av pimpning av den här kroppen från topp till tå gled Johanna in på gården för upphämtning och avgång mot första stoppet. Förpärla, som en utav mina kollegor hade sagt. Förfest med ett annat ord. Det va dags för den här pinglan att spendera kvällen utanför hemmet. 
Hej då familjen😍
 
Det blev en fördrink och byte av kläder hemma hos mamma-Marie. Självklart hade jag hål i mina tights. Trots att jag satt med nål och tråd och lagade dom innan jag klev i dom. Kanske dags att köpa nya. Som tur var hade mamma-Marie ett par till övers så jag slapp gå runt och visa skrevet hela kvällen. 👍 när klockan närmade sig avgång rullade vi mot storstan. Ja vi är bönder. Örebro är en stoor stad. 
Tre skalsugna pinglor i den traditionella selfien innan påhoppning. Misan vart tyvärr sjuk. Så vi fick klara oss på tre denna kväll. 
 
Vi tassade in på båten och vart visade till bordet. Vårat bords sällskap var 3 damer som hade några fler år på nacken än vi. Vi hälsade och var vårat trevligaste jag och pepp på det som komma skulle. När vi bekantade oss med damerna kom det bla. fram att de var från västervik och att Johanna och jag har 2 newbies hemma. Självklart undrade en utav damerna vart våra barn var. Hemma med papporna svarade vi som världens mest självklara svar. Damen hävde ur sig något om amning och en annan av damerna viskade att vi i princip var dåliga mammor som lämnade våra så små barn hemma för att gå på räkbåten. Ja herregud. Det är skandal. Stoppa pressarna. Ring polisen. Barnen får vara med sina pappor. Det är ju nästan samma sak som barnmisshandel. Stackars dom. 
 
Jag trodde inte jag skulle störa mig på sånt. Men det var inte enda gången den kvällen vi fick höra något sånt. Varför ska man behöva försvara sig om varför man inte ammar tillexempel. Måste man verkligen ha en anledning. Är det inte okej att man helt enkelt inte vill. Jag avskydde att amma. Jag hade inga planer på att fortsätta bara för att på dinosauriernas tid va det så man gjorde. Vi lever nu. Det är 2016. Idag har vi ett val. Idag kan man välja att må bra om man vill. Varför skulle det vara fel. Jättefint för de som gillar att amma. You go. Jag vill inte. Punkt. 
Nu vart jag lite bitter men jag ska inte grotta ner mig i detta för kvällen va inte så hemsk som den låter. De här mammorna tog några öl och åt fler räkor än de flesta. Trubaduren spelade och det tjoades och tjimades på hela båten. Jättebra trubadur. Jättebra repertoar eller vad det heter. Bra låtvalar. Ja ni fattar. Han spelade mycket bra välkända låtar som man kunde sjunga med till. Så. Ännu bättre när vi fick sjunga med till tonerna av "åh åh vad det är skönt att va naken, Svänga med snabeln och vicka på baken"🎶. Damerna skrattade faktiskt då. Kanske för att jag och Johanna va de enda på hela båten som kunde texten till den låten (och trubaduren givetvis). Haha. 
"Det är inte varje dag man sitter på ett popcorn." /Johanna
 
Efter 3 timmars räkfrossande fortsatte vi kvällen på en pub för snicksnackande och nån öl. Sedan ringde vi chaufför-Marie. När chaufför-Marie anslutit sig till sällskapet åkte vi förbi en sportbar för ett hej till en gammal vän innan vi gled vidare mot våra sköna uppvärmda sängar. 
 
Jättekul kväll och skönt att få vara vi för en stund.❤ Räkorna var gudomliga och det enda som skulle vara bättre är kräftor. Jag fick en idé om att dra igång en kräftbåt men insåg snabbt att man då måste dela med sig. Så den iden gick bort. Men 1 kg härligheter ligger ju i frysen och bara väntar på att jag ska ta ut dom och slurpa i mig.....😋
 
 
P.S. Algot hade en toppenkväll tillsammans med sin pappa. Han överlevde på ersättning. Precis som alla andra dagar. Han lekte i sitt babygym. Han gosade med sin pappa. Han skrattade och var glad. Precis som alla andra dagar. Han somnade även i sin säng. Precis som alla andra dagar. Bra va.😜
RSS 2.0