Känslostorm.Bacillverkstad. Trots

I måndags vaknade vi hela högen klockan 9. Ingen idé att stressa till dagis tyckte vi och låg kvar en stund till. Jag är inte så noga med dagis. Jag har helst Algot för mig själv! Standard med mina små korvar.
Det kommer bli otroligt jobbigt att inte kunna göra detta varje dag när det här året är slut och det tär på mig redan nu. Att jag inte kommer få umgås. Mysa. Busa. Leka. VARA med MINA EGNA barn varje dag. Att någon annan. En främling ska få hänga med dom mer än mig. Att någon annan ska lära dom mer än mig. Att någon annan ska visa dom nya saker. Att någon annan ska trösta dom när de är ledsna. Att någon annan ska sitta och mysa med dom efter vilan. Att någon annan kommer att få se vissa "första saker" de gör. Bara för att mamma måste jobba. Jag måste ju det. Jag vill Det med. Men jag vill hellre vara med barnen. Det gör mig så himla ledsen. Jag HATAR det. Jag blir väldigt ledsen av att tänka på att min tid med barnen är begränsad. Ska det verkligen vara Så? Livet är orättvist. 
 
När Algot skulle börja på dagis sa folk att det blir skönt. Du kommer uppskatta tiden med honom mer när du jobbar. Att jag skulle ha mer energi när jag kom hem. Att det skulle bli skönt att få en paus. Från Vad? Mitt barn? Att vara mamma? Att vinka Hej då klockan 0630 på morgonen för att sen hämta honom klockan 1630 och hinna få nån timme eller 2 innan läggdags är väll ingen kvalité. Det var den värsta känslan jag någonsin känt. Den kom som en käftsmäll. Som en jävla bomb. Jag hade svårt att hantera det. Jag började gå hos en psykolog pga just detta. Separationen. Ångesten. Saknaden. Orättvisan. Den svider fortfarande inom mig eftersom jag vet att jag kommer behöva känna den igen. För TVÅ barn som jag själv satt till världen. Så orättvist för både dom och mig. Missförstå mig rätt. Jag älskar att jobba och jag älskar mitt jobb. Men tiden med barnen får jag ALDRIG igen. Surt. Så jävla surt. Jag bryter ihop. På riktigt. Fuck. Jag måste börja spela på lotto. 
 
Nåja. Nu blev jag lite känslosam. De gör det med mig. Barnen. De älskade perfekta små liven. 
 
Eftersom vi skippade dagis fick jag en spontant briljant idé. Vi ringde mormor och frågade om hon ville ha kvalletid med Ruben några timmar. Det ville hon. Vilken tur. Då kunde Algot och jag köra järnet på Andys Lekland! Då alla Lekland är fulla av baciller vill jag verkligen inte ta med Ruben dit. Även om vi kan dra med oss hem är risken iaf mindre för honom. 
 
Sagt och gjort! Packa. Lämna. Brum brum. Betala. Leekdags!!!
Riva vägg och bygga torn!
Köra bil. Köra motorcykel. Busa.
Gömma sig i bollhav. Klättra. Springa. Hoppa studsmatta. Cykla. 
Det roligaste var den här asalånga rutschkanan. Åh vad han skrattade. Varje gång. Så himla lycklig. Jag med. Han ville att jag skulle åka först. Sen väntade han tills jag var nere och så. Da....da....da.. =klara färdiga kör! Så himla modig! 
 
Vi hade inte hunnit äta lunch så jag hade packat med mig. Men ser du DET fick man inte ha. Ingen förtäring av egen matsäck i lokalerna. Alltså. Shit vad dåligt. Vi fick snällt köpa mat där. Riktigt riktigt dåligt. MINUS. Tummen ner. Annars var det kul. 
 
Uppskattade timmar från både mig och Algot. När vi skulle åka hem var jag med om den värsta trotsen hittills från Algot. My God. Han skulle INTE gå. Geleklump och totalvägrade stå upp. Det hela slutade med att jag drog ut honom ur lokalen. Jag pratade med honom men han skulle inte med. Han skulle sitta på trottoaren. Så han satt där och tjöt medans jag gick och packade och startade bilen. Bilen stod kanske 10 meter från Algot. En kvinna som kom ut efter stannade och pratade med honom. What!? Låt bli mitt barn. Vi är liksom inne i något här. Lägg dig INTE i. Jag sa till henne att gå därifrån. Hon sa att hon tänkte bara prata lite med honom så kanske han skulle springa till mig. Alltså. I en sån situation lägger man sig inte i. Mitt barn. Mitt sätt att hantera det. När jag var klar gick jag till Algot. Berättade i runda slängar att man gör inte så och att nu ska vi åka och handla och sedan hämta Ruben. Då sätter man sig i bilen. Japp sa han och följde med utan problem. Han behövde väll avreagera sig lite. 
 
Det var lite föör roligt på Leklandet. Men ett sådant beteende är inte okej och jag vill att han lär sig det. Jag vill lära honom det. Trots måste han gå igenom och det är ju när de tillfällena kommer man har chansen att påverka. Jag vill inte lära honom att man får tröst och pluttinuttsnutt eller tycker synd om honom. Jag vill att han lär sig den hårda vägen om det är den han väljer. Inte genom avledning. Han ska veta när han gör fel. Inte muta eller lena ord för att det ska "gå fortare" eller för att andra tittar. Sånt bryr jag mig inte om. Det är jag som ska leva ihop med honom och i den här familjen beter man sig inte. Punkt slut. 
I affären var allt glömt och förbi. Vi hade jätteroligt att handla tillsammas. Algot är sjukt duktig på att blippa😎
Sen somnade han i bilen på väg hem. Helt slut. Gött. Kvällsmat hos mammsen och sedan hem i säng. Riktigt kul att leka med min kille. Nog för att Ruben typ sköter sig själv men inte så ofta det bara är Algot och jag. Älskade prutt skrutt. 
På mornarna är han som mysigast. Då vill han helst ha mig för sig själv. Ruben får ligga brevid och få ett Hej ibland. ❤
 
Som vanligt blev jag långrandig. Slut. 

Operation "stor kille" säng

Så. Det var dags för Algot att bli "stor kille" och ta bort spjälorna på hans säng och göra till vanlig säng. Spännande!
 
Före:
Efter:
Så här har det gått:
 
Dag 1: 45 minuter till sömn. 
Sprang till trappen kanske runt 5 gånger. Lekte allmänt i sängen och nedanför. 
 
Dag 2: 30 minuter till sömn. 
I princip samma som dagen innan
 
Dag 3: 30 minuter till sömn. 
Sprang till trappen 1 gång. Lekte i sin säng. 
 
Dag 4: 30 minuter till sömn. 
Samma som dagen innan. 
 
Dag 5: 2 timmar till sömn.
Sommartid. Skulle lagt honom 1 timma senare så här i efterhand. Han var inte trött alls! Sprang till trappen. Till mitt rum. Gömde sina mjukisar. Drog ner sänghimmeln. Det slutade i bråk och vart inte alls bra. 
 
Dag 6: 10-15 minuter till sömn. 
Gick upp en gång till sin dörr. Hade bajsat. Bytte. Sen somnade han. 
 
Dag 7: 10- 15 minuter till sömn.
Samma som dagen innan.
 
Dag 8: 5 -10 minuter till sömn. 
Gick upp en gång. Ville byta blöja. Han försöker nog göra det till rutin för den gången hade han inte bajsat. 
Satte även ett fallskydd på sängen. Han är så rörlig på natten. Helt ok vecka ändå. Får se hur lång tid det tar tills han skippar urgången helt. Men 10-15 minuter kan jag leva med. 👍

Algot-tid

Igår vankades som sagt bad. Algot vaknade klockan 0545. Alltså what!? Jag har sovit riktigt uselt hela veckan så jag var heelt slut. Vi gick inte upp kl 0545. Vi mös i min säng fram till kl 8. Efter packning och påklädning mötte jag upp mor och far på djupadalsbadets parkering. Ruben skulle få följa med dom på loppis medans Algot och jag tog ett bad ensamma! Det har vi inte gjort sedan babysimmet. Bara han och jag. Hur mysigt. 
 
Vi svidade om och jag bad Algot stå still så jag fick ta en bild innan vi gick in. Motvilligt ställde han upp. Han ville ju bada! 
Min fina kille. Eller min jädra galning passade bättre idag. Totalt orädd. Alltså verkligen. Idag körde han järnet från början till slut. Han är mer under vattnet än över. Åker verkligen rutschkana med huvudet före. När vi simmade i lilla bassängen tog jag av honom armpuffarna en stund. Jag vill att han ska lära sig att de inte alltid sitter där som en räddande flytkudde. Algot brydde sig inte utan han ville att jag skulle släppa honom ändå. Jag släppte. Han sjönk. Jag tog upp honom. Han skrattade och ville att jag skulle släppa igen. När han sitter på kanten bara slänger han sig rakt ner i vattnet. Och han simmar ju för fan. Så duktig. Inte rätt såklart men han använder både ben och armar och tar sig framåt! Med puffar självklart. Utan sjunker han. Nog för att han är ett A-barn men simma det kan han inte än😉
 
Vi testade att åka ringarna i stora rutschkanan. Algot är stenhård. Det bekom honom inte alls att det liksom gick sviiiinfort. Haha. Så kul! Bebispoolen var inte särskilt intressant. Algot ville tillbaks till lilla bassängen och simma och åka den gröna rutschkanan. Stor kille nu. Klockan slog 11 och den plaskande folkmassan var nu ett faktum. När vi inte fick plats att simma en meter utan att ofrivilligt tafsa på främmande människor var det dags att kasta in handduken så att säga. 
 
En Risifrutti och en korv med bröd senare gick vi mot bilen. Jag satte in honom i bilen. Packade in väskorna och när jag satte mig i bilen sov Algot. Vi hann inte ut från parkeringsrutan ens. Så trött! Det tar på krafterna att gå upp i ottan och köra badrace!
Bara kärlek❤
 
Eftermiddagen spenderades hos päronen. Ruben somnade när vi åkte hem. Sen sov han hela kvällen för att vakna när han normalt sett nattas. Han var hur pigg som helst och låg och skrattade och jollrade fram till ca kl 01 på natten. Visserligen höll jag på och grejade lite i rummet. Hade jag släckt och varit tyst hade han kanske somnat tidigare men det gjorde mig inget. Vi låg och natt pratade lite. Det var mysigt. 
Fina lilla fisprutt❤
RSS 2.0