Lyckopiller
I tisdags gjorde vi oss ordning och gled över till min mor. Algot skulle få hänga där medans Jag och Ruben gick på möte. Efter 3 veckors isolering med mamma var det en lite klängig Algot Jag lämnade. Han hade velat att mormor skulle sitta bredvid honom när han lekte. Men han hade skött sig 😊
Mitt lilla lyckopiller. Älskade älskade lilla busunge. Mitt hjärta sprängs av alla känslor för den här killen. Jag vill bara gosa in mig där hos honom och stanna så för alltid. Jag kan för allt i världen inte fatta hur mycket man kan känna för en sån liten pruttunge. Det är som sägs. Man vet fan inte vad kärlek är förens man fått barn. Jag trodde att man älskade sina barn på samma sätt som jag älskade människor innan jag fick barn. Så fel jag hade. Det finns INGET starkare än det här! Jag är så jävla klyschig nu.
Ja men den här då!!! Orden räcker liksom inte till. Det är så sjukt. Ända sedan Ruben föddes så har jag varit i någon slags känslovärld. Allt dubblades när han föddes. Typ som att känsloburken fylldes på och vissa dagar vet jag inte vad jag ska göra med alla känslor.
Vi pärlade några halsband att ta med hem. Algot älskar att leka med halsbanden hos mormor. Nu har vi några egna!
Innan jag åkte tillbaks till mamma tog jag och Ruben en sväng förbi Marieberg och köpte en cd spelare till Algot.
Nu kan han lyssna på lite skivor och sagor.
David hade varit på resell idag och fyndat lite loppisgrejer.
Två stycken mattermosar. Vet inte om de heter så. Men lådor som håller maten varm iaf. Såå himla fin gamal klocka. Pluppar och en kul grej tror jag vi kallade dom.🤣
Till kvällen fick vi besök av Davids mor och kent. Kul att ses igen. Nu var det ett tag sen! När bolibompa startade låg vi i myshörnan. Algot visade att han ville ha Ruben brevid sig. Självklart! Och så gav han Ruben sin hund. För man måste ha en snuttis när man tittar.
Alltså. HUR mysigt❤
När ungarna somnat moffade David och jag i oss detta:
Nam nam. Det fick bli en bra avslutning på dagen. Hej!
